Nu blev det så där igen, att det blev ett låååångt uppehåll mellan inläggen, fy på mig.

Vad händer?
Amanda växer så det knakar, nu fyllda 2 år B-) Nytt jobb för min del, samma företag men nu som Platschef/arbetsledare. Nr 2 är på ingång, lev. beräknad till slutet på februari. Något sarkastiskt i mig hoppas på dem 29:e 0:)

Och just nu är man mitt uppe i julstressen, massor att fixa och ingen tid att göra det på. Men det är väll så det är att var småbarnsförällder med många järn i elden.

Hoppas att det blir någet mer skrivet innan tomten kommer.

Ibland blir man bara stum, stum av häpnad.

Härom dagen hadde mor och dotter varit på det stora varuhuset i blått o gult för att inhandla två små stolar och ett litet bord.
Väl hemkommen från jobbet skulle då jag montera dessa möbler, en uppgift som borde vara snabb att lösa på egen hand. Nu för tiden är det inte längre något som får vara så enkelt, här ska hjälpas till tycker Amanda.
Pappa (jag) börjar plocka fram och montera delarna till stolarna medans Amanda servar med hammare för att knacka i pluggar och spärrskaft till skruvarna. När det till slut är tid att monteta bordet har hon studerat alla momenten och ska nu själv skruva. Jag tittar storögt på när min lilla drygt 1,5 åriga dotter hanterar spärrskaftet och drar år muttrarna några varv, det sissta får pappa fixa.

Så nu till idag.
Helgens projekt är att bygga en sandlåda, en lagom stor men bastant sak.
Amanda ligger och tar en lur så under tiden sågar jag till alla delar och på börjar montaget. Efter en stund kommer hon springande och tittar förvånat på vad det är pappa bygget. I detta ögonblick tar lugnet slut, arbetsledningen har kommit. Gud vad hon jagar på, så snart jag har lag dit en regel kommer hon springande med skruvpaket och skruvdragare och är man inte snabb nog sätter hon skruven på skruvdragare och visar vart jag ska skruva.

Jag blir alldeles häpen när jag ser hennes vilja att hjälpa till.

Att vara hemma ensam med Amanda, då kan allt bli till ett litet äventyr.

Lite exempel:
Hänga tvätt – Här gäller det att det är bra torkväder. Jag hänger upp och hon är där och plockar ner det illa kvickt.

Plocka bär – Så här års finns det massor av små söta bär att plocka. Min tanke, dock inta Amandas, var att vi kunde ta och plocka lite bär och lägga i frysen för att ha till senare. Detta projekt skulle vissa sig till att bli en utmaning för mig och ett äventyr för lilla ”a”.
Äventyret blev att utforska snåren med skogshallon som växer bland alla stora stenar på vår tomt, det är kul att klättra på stenar. Utmaningen för mig blev att försöka få dom bär ”vi” plockat att få vara kvar i skålen. Amanda kunde inte riktigt förstå vittsen med att lägga bären i skålen när dom är så goda att stoppa direkt i munnen.

Posted from WordPress for Android

Vad ”kokan” är kommer vi snart till men först så vill jag bara säga att nu är det SEMESTER.

Så, då var det avklarat. Linda har en vecka kvar innan hon kan säga samma sak B-)
Nu ligger man i hängmattan, ölen är på kylning och grillen är snart tänd. Solen skiner, en lätt bris får aspens löv att rassla. Det känns helt enkelt som att det var i precis rätt timimg att börja sin semester.

”kokan”? Detta mystiska ord är just nu Amandas favo ord. Vad det betyder? Ja, det undrade vi också. Men efter en veckas studerande så har vi kommit fram till att det är ett sammlingsord för all de bär man kan äta av ute i trädgården. Det skulle helt klart hjälpa om lilla fröken skulle ta och börj använda ”riktiga” ord.
Undra vad nästa veckas favo. hitte-på-ord ska bli >.<

Posted from WordPress for Android

Svaret på den frågan kommer längst ner i detta inlägg

Det som det nu ska handla om är dagens resa till Parken Zoo i E.-tuna tillsammans med dotter, sambo, syster och mamma.
Tanken var att vi skulle åka en sval så att djuren skulle vara aktiva och inta bara ligga och flåsa i någon skugga långt bak i sitt häng, så vi valde denna dag (4/6), synd bara att det blev högsommarvärme med 29 grader.

mg_7754_edit

◄ Tillbaka

Nästa ►

Bild 1 av 4

Med en Amanda på strålande humör (vi övriga lika så) tågade vi in i parken, på Amanda kunde man se att det fanns någon form av förväntan i ögonen, något nytt, något spännande.
Efter att Christina fått lite mat i sig så började vi vårat safari ut bland wallabys, vårtsvin och afrikanska vildhundar. Med Amanda i bärstol på min rygg blev varje nytt djurmöte ett litet äventyr, och plåga för minna armbågar. När hon fick syn på ex. fåren så hojtar hon ” Bäääääää!!” samtidigt som hon också sparkar mig på armbågarna med sina sko försedda små fötter, lika så vi nästa möte, titta Amanda en Lama – Amanda: ”Bääää!” och spark på mina armbågar. Vi få ta och reda ut det här med djurs läten, alla djur säger inte ”Bääää!”, men det tar vi sen.

Efter att ha avverkar div. apor, myrslokar, ett halvdussin olika kattdjur gick utflykten mot sitt slut och nöjda och trötta gick vi mot bilen (som var sval och skön efter en dag i solen,  lr inte ) för resen hem.

Som jag lovade, vill du veta hur en giraff låter så vänta till 3:10 in i klippet

The video cannot be shown at the moment. Please try again later.

Kommer hem i godan ro och möts av en strålande glad ”Mandiz” när jag kliver ut ur bilen. Linda är snabb och tar tag i mig och frågar om jag kan gissa vad vi har på besök i vår trädgård. Hinner inte tänka speciellt länga innan jag får syn på något litet och grått som vaggar lite fram å tillbaka ute på gräsmattan på baksidan av huset.

En GRÄVLING!? WTF gör en sådan ute nu (ca: klockan 16 ), är dom typ inte nattdjur??
Inser mycket snart att allt står nog inte riktigt rätt till med denna lille krabat.

Vi har iof haft problem med skador av grävling nu under våren, skador i gräsmattan, grävt i rabatten  mm, men dessa skador måste vara gjorda av en större grävling. Inte av denna lilla svart vit randige plutt.
Som jag skrev ovan så står nog inte allt rätt till med denna lilla grävling. En grävling borde inte vara så har oskygg, jag kunde utan problem komma mycket nära (ca 1 m) utan att den ens verkade ta notis utav mig och kameran. Jag kunde helt lugnt sätta mig in läge och ta ett flertal bilder i lugn och ro, en ganska så konstig känsla att komma så nära inpå ett ”skyggt” djur.  Andra saker som avslöjade att allt inte var OK var att den rörde sig mycket sakta, lade sig ner och vilade mycket och benen ville inte riktigt bära den, den verkade vara mycket svag.

Dillemmat är solklart.
Ska man försöka hjälpa ett vilt djur som uppenbarligen lider eller ska naturen få ha sin gång?
Vi vet att vi hade en vuxen grävling här förra året och som övervintrat till detta år. Grejen med denna vuxna grävling är att den inte bara orsakade skador på växtlighet hos oss och grannar utan den nöp även några höns för en av grannarna, där av ställdes en grävlingsfälla ut. Den blev ett påtagligt problem för oss och grannskapet.
Nu misstänker jag att detta är en av avkommorna från denna grävling som av hunger och törst blivit tvingad att ge sig ut för att leta mat då dess ”mamma” inte längre finns kvar i krokarna.
Visst är det lockande att försöka hjälpa detta fina djur men jag tror att naturen får lov att ha sin gång.

Är iväg på mormors systers 70 kalls (enligt ”lilla a”) i Molkom, Värmland. Massor med folk med konstig dialekt som envisas med att detta är det rätta sättet att tale på.
Men trevlig är det å maten är toppen.

Nu verkar det som om efterätten är på G, fruktpaj i någon form med grädde. Till det kommer nog värmlänningarnas substitut till kaffe att serveras (löfbergs lila)

Posted from WordPress for Android

Då mitt försök att uppgradera sidan helt och håller misslyckades, så tar vi och gör om allt från scratch.

Vi (jag) kommer nu under en tid att jobba med att bygga upp sidan igen.