Svaret på den frågan kommer längst ner i detta inlägg

Det som det nu ska handla om är dagens resa till Parken Zoo i E.-tuna tillsammans med dotter, sambo, syster och mamma.
Tanken var att vi skulle åka en sval så att djuren skulle vara aktiva och inta bara ligga och flåsa i någon skugga långt bak i sitt häng, så vi valde denna dag (4/6), synd bara att det blev högsommarvärme med 29 grader.

mg_7754_edit

Bild 1 av 4

Med en Amanda på strålande humör (vi övriga lika så) tågade vi in i parken, på Amanda kunde man se att det fanns någon form av förväntan i ögonen, något nytt, något spännande.
Efter att Christina fått lite mat i sig så började vi vårat safari ut bland wallabys, vårtsvin och afrikanska vildhundar. Med Amanda i bärstol på min rygg blev varje nytt djurmöte ett litet äventyr, och plåga för minna armbågar. När hon fick syn på ex. fåren så hojtar hon ” Bäääääää!!” samtidigt som hon också sparkar mig på armbågarna med sina sko försedda små fötter, lika så vi nästa möte, titta Amanda en Lama – Amanda: ”Bääää!” och spark på mina armbågar. Vi få ta och reda ut det här med djurs läten, alla djur säger inte ”Bääää!”, men det tar vi sen.

Efter att ha avverkar div. apor, myrslokar, ett halvdussin olika kattdjur gick utflykten mot sitt slut och nöjda och trötta gick vi mot bilen (som var sval och skön efter en dag i solen,  lr inte ) för resen hem.

Som jag lovade, vill du veta hur en giraff låter så vänta till 3:10 in i klippet

Kommer hem i godan ro och möts av en strålande glad ”Mandiz” när jag kliver ut ur bilen. Linda är snabb och tar tag i mig och frågar om jag kan gissa vad vi har på besök i vår trädgård. Hinner inte tänka speciellt länga innan jag får syn på något litet och grått som vaggar lite fram å tillbaka ute på gräsmattan på baksidan av huset.

En GRÄVLING!? WTF gör en sådan ute nu (ca: klockan 16 ), är dom typ inte nattdjur??
Inser mycket snart att allt står nog inte riktigt rätt till med denna lille krabat.

Vi har iof haft problem med skador av grävling nu under våren, skador i gräsmattan, grävt i rabatten  mm, men dessa skador måste vara gjorda av en större grävling. Inte av denna lilla svart vit randige plutt.
Som jag skrev ovan så står nog inte allt rätt till med denna lilla grävling. En grävling borde inte vara så har oskygg, jag kunde utan problem komma mycket nära (ca 1 m) utan att den ens verkade ta notis utav mig och kameran. Jag kunde helt lugnt sätta mig in läge och ta ett flertal bilder i lugn och ro, en ganska så konstig känsla att komma så nära inpå ett ”skyggt” djur.  Andra saker som avslöjade att allt inte var OK var att den rörde sig mycket sakta, lade sig ner och vilade mycket och benen ville inte riktigt bära den, den verkade vara mycket svag.

Dillemmat är solklart.
Ska man försöka hjälpa ett vilt djur som uppenbarligen lider eller ska naturen få ha sin gång?
Vi vet att vi hade en vuxen grävling här förra året och som övervintrat till detta år. Grejen med denna vuxna grävling är att den inte bara orsakade skador på växtlighet hos oss och grannar utan den nöp även några höns för en av grannarna, där av ställdes en grävlingsfälla ut. Den blev ett påtagligt problem för oss och grannskapet.
Nu misstänker jag att detta är en av avkommorna från denna grävling som av hunger och törst blivit tvingad att ge sig ut för att leta mat då dess ”mamma” inte längre finns kvar i krokarna.
Visst är det lockande att försöka hjälpa detta fina djur men jag tror att naturen får lov att ha sin gång.

Är iväg på mormors systers 70 kalls (enligt ”lilla a”) i Molkom, Värmland. Massor med folk med konstig dialekt som envisas med att detta är det rätta sättet att tale på.
Men trevlig är det å maten är toppen.

Nu verkar det som om efterätten är på G, fruktpaj i någon form med grädde. Till det kommer nog värmlänningarnas substitut till kaffe att serveras (löfbergs lila)

Posted from WordPress for Android